Frejas utveckling vs Ronjas
Förra veckan var vi på BVC med Freja. Det var dags för 6-månaders läkarkontroll, vilken hon naturligtvis klarade GALANT!
Freja
110518: 3015 g, 50 cm.
110521 (3d): 3000 g.
110524 (6d): 3040 g.
110526 (8d): 3050 g, 50,5 cm.
110531 (13d): 3165 g.
110608 (3v): 3380 g, 51,5 cm.
110615 (4v): 3600 g, 53 cm.
110629 (6v): 3955 g, 53 cm.
110722 (2m): 4370 g, 55,5 cm.
110818 (3m): 4770 g, 58 cm.
110921 (4m) : 5205 g, 61 cm.
111019 (5m): 5580 g, 62,5 cm.
111122 (6m): 6340 g, 64 cm.
Ronja
090330 (6m): 7000 g, 65 cm.
Frejsan, ständigt ett litet steg efter storasyster :-)
Men med tanke på hur mycket mer Freja tycker om mat, så borde hon vara större. Hon äter verkligen ALLT lillasyster, och med god aptit. Hon äter en hel burk med mat till lunch = bottenlös! :-D
Hon har även börjat med välling nu, och det gillar hon också, som allt annat. Och jag slutade amma 18/11, när hon var exakt 6 månader. Har inte varit några problem alls att sluta, för jag ammade ju så sällan på slutet.
Så här ser hennes dagar ut nu, 6 månader gammal:
8.30 Vaknar
9.00 Äter välling
10.30-11.00 Sover 1 timme
11.30-12.00 Äter lunch, 1 burk och lite fruktpuré till efterrätt
14.00 Sover 2 timmar
14.30 Äter fruktmellis
17.00-17.30 Äter gröt till middag
20.00 Dricker välling
20.30-21.00 Somnar för natten
Ibland vaknar hon vid 22-tiden, då får hon välling eller ersättning.
Detta är ju bara cirkatider alltihop. Allt beror ju på vad vi gör på dagen, hur dom har sovit under natten osv. Imorse t ex sov barnen till 9.30, men då hade dom sovit dåligt under natten.
Jag skriver detta mest för min egen del, för att kunna gå tillbaka och titta. Jag har skrivit liknande om Ronja, och det har jag gått tillbaka och tittat på ett flertal gånger!
Freja övar på att sitta, 15/11-11.
Freja inviger hoppgungan, 19/11-11.
Freja med ny nalle, 24/11-11.
Freja idag, 29/11-11.
Systrarna Axelsson på 1:a advent 2011 <3
En annan rolig sak som hon har börjat med igår (28/11) faktiskt är att mer "prata" än att bara skrika. Hon säger "bababababa", och det har hon inte gjort förut utan då har hon mer testat sina röstresurser.
STORA TJEJEN!
111024 - Frejas utveckling
Tänkte att jag ska knåpa ihop ett likadant inlägg om Freja som jag gjorde om Ronja i fredags.
Mest är det för min egen del, för att samla bilder och kunna se utvecklingen.
Maj 2011. Bara några timmar gammal på BB.
Juni 2011. Liten räka :-)
Juli 2011. Stor tjej nu :-)
Augusti 2011. Gladskit :-)
September 2011. Lill-grodan :-)
Oktober 2011. Prinsessan Freja :-)
Ja, det var ju betydligt färra bilder, gick fortare och det var inte lika nostalgiframkallande att kolla igenom bilderna eftersom allt ligger närmare i tiden. Men visst syns det tydligt att hon inte är ett litet spädbarn längre. Hon är så stor nu, glad jämt och försöker ställa sig på knä, älskar mat och äter massor, övar på att sitta med varierat resultat, rullar till mage men har svårare att rulla tillbaka och tjattrar och har sig. Och så ÄLSKAR hon så klart sin storasyster, och man ser hur glad hon blir om Ronja ägnar henne uppmärksamhet och leker med henne. Sånt är underbart att se för mammahjärtat!
Jag kommer att fylla på bilder eftersom både på Ronja och Freja. Det är så roligt att ha för sin egen del att titta tillbaka på.
Prinsessan Freja
Freja blev alldeles till sig när hos såg Ronjas prinsesskrona hänga på sidan av skötbordet, och då blev jag naturligtvis tvungen att sätta på henne den.
Visst är hon fin?! :-D
Och då passade vi på att ha en liten "fotosession" innan vi hämtar storasyster på dagis.
Nu ska vi ut i härliga höstvädret. Hämta hem Ronja och mysa lite.
Sötnosen Freja
2 oktober 2011.
110918 - Freja 4 månader = smakportion!
Idag blir Freja hela 4 månader.
Tänk, vad tiden går fort när man har roligt (och fullt upp)!
Premiär för smakportioner idag alltså, och det firade vi med en potatis.
Hon fullkomligt vräkte i sig (haha, nu låter jag som Anna i Solsidan när Wilma har ätit tacos :-D) och så fort Mats satte skeden i munnen på henne så tröck hon sig liksom mot den och ville ha mer mer. Hon åt upp nästan en hel potatis, liten iofs, men ändå! Så var det INTE första gången Ronja åt. Då var det också potatis som stod på menyn, men Ronja grimserade och spottade ut det mesta. Annat var det med fröken idag. Hoppas det fortsätter!
Just nu ligger hon hos pappa och äter modersmjölksersättning. Vi har gett det några kvällar nu, och hon verkar äntligen acceptera det och tycka att det är gott. Min mjölk har börjat sina och hon blir arg vid bröstet. Dessutom är den väldigt blaskig på kvällarna, så då är det bättre att hon får ett ordentligt mål mat innan sänggående, och så får min mjölk rinna till lite. Då finns det gott om mat när det är dags för den eventuella nattamningen. Det är skönt att kunna ge bröstet på natten, och slippa hålla på med flaskor mitt i natten. Vi ska på bvc på onsdag, så får vi se hur hon går upp i vikt. Hoppas på positivt besked!
110916 - Freja vänder sig (en av gångerna)
Det är ingen jättebra film (och ingen bra "vändning" av Freja), men det får duga åt mormor och co så länge.
Jag ska försöka filma lite bättre nästa gång!
Freja, snart 4 månader!
På söndag blir Freja 4 månader, och hon ska få smaka lite potatis. Hoppas det ska gå bra!
Jag helammar henne fortfarande, och är himla stolt att jag har lyckats med det den här gången. Med Ronja funkade det inte alls, och jag delammade och hon fick ersättning.
Lite om Frejas personlighet;
Hon är glad nästan jämt, och är hon ledsen eller arg så beror det nästan alltid på att hon är hungrig. Det har hänt nån gång att hon har haft ont i magen, och varit ledsen pga det.
Hon älskar när man blåser henne på magen, då skrattar hon så gulligt. Kan inte minnas att Ronja skrattade så här tidigt. Hon vill gärna vara med och gillar när man pratar med henne. Då gestikulrerar hon och försöker prata. Hon älskar så klart sin storasyster och följer henne med stora ögon. Hon blir superglad om Ronja pratar eller myser med henne.
Varje morgon (även nattetid) när man tittar ner i spjälsängen så möts man av det där tandlösa lilla leendet.
Det träffar en rakt in i hjärteroten <3
Lite om Frejas rutiner;
Hon börjar så smått få lite rutiner med sovning nu.
Hon sover ju toppen på nätterna, och det har hon gjort egentligen sen hon var nyfödd. Tyvärr så blev det ju lite stört där i början när jag var tvungen att amma varannan timme och väcka henne på nätterna.
Hon somnar oftast runt 21 och då sover hon för natten så att säga. Ibland sover hon till 7 på morgonen, ibland vaknar hon vid 4. Ibland sover hon längre än 7, men det vanligaste är att hon ammar vid 6-7 tiden och sen somnar om och sover till 8.30-9. Vi har det superlyxigt med båda barnen som sover länge på morgonen.
Detta gör/kan hon nu;
Le och skratta.
"Pratar" en MASSA, och särskilt när hon får uppmärksamhet.
Rulla från rygg till mage.
Gripa tag i sin skallra och flytta mellan händerna.
Det är så roligt med andra barnet, då kan man jämföra med syskonet och se att dom är verkligen olika personer.
Freja är vår lilla solstråle
Från rygg till mage...
...och tillbaka igen!
Idag, 12/9-11, har Freja Helena Axelsson vänt sig från rygg till mage och tillbaks igen.
Jag var i badrummet med Ronja, och när vi kom tillbaka till köket och jag kikade in i vardagsrummet där Freja låg på en filt, så låg hon helt plötsligt på mage. Vi vände tillbaks henne till rygg, men efter ca 5 min så hade hon vänt sig igen :-D
Min lilla stora tjej!
Halvvägs runt...
...och tillbaks på rygg igen.
Har tyvärr inte lyckats fånga henne helt på mage än, men det kommer väl.
Nu börjas det... ;-)
Freja the frog
Freja Helena Axelsson, 2/9-11.
Gårdagens Freja
Freja-bilder
Och Freja...
...hon firade in helgen med ett sova. Lill-gosen min :-)
Imorse (i samband med att jag tog bilderna i förra inlägget) sa Ronja: "Jag tycker om dig Freja".
Att få höra sådant värmer sannerligen i ett modershjärta. Söta ungar!
Tänk, imorgon blir hon en månad lilla Freja Helena <3
Min underbara dotter
Lilla älskade Freja Helena... Nio dagar gammal idag. När vi var på sjukhuset idag kändes det som att det var jättelänge sen vi var där, samtidigt som den jobbiga känslan infann sig igen. Det var jobbiga dagar när vi var tvungna att stanna kvar på sjukhuset... Och så trodde man att allt var bra när vi fick åka hem, och så blir det det här med vikten nu. Fy vad jobbigt! Jag vet iofs att det inte är något farligt, och så lite väger hon ju inte. Men ändå... Jag är ju hormonstinn och gråtmild som det är redan. Usch!
Men idag när jag har ammat varannan timme, så tycker jag att det känns som att hon har ätit ordentligt och hon har varit riktigt vaken och aktiv, till och med skrikit. Trodde aldrig att jag skulle bli glad för att höra mina barn skrika, men det känns skönt att hon visar lite temprament och säger ifrån osv.
Vi var in på HM idag inne i stan och köpte ett par pyjamasar till Frejsson. Vi har bara i stl 56, och dom är stora som hus på stackarn. Så nu shoppade vi två stycken i stl 50 åt henne, och Ronja fick ett Hello Kitty-gosedjur. Jag var in på Polarn o Pyret och köpte en svart amningst-shirt. Jag ville ha något nu när jag ska amma så ofta. Ska kolla Tradera också om jag kan hitta något billigt.
Igår skrev jag på papper om Frejas namn, så imorgon ska dom skickas in tänkte jag. Så hon slipper heta Flickan Axelsson i folkbokföringen...
Hon är så lik sin farmor den här lilla tösen. Det är något med hennes näsa.
t;div style="text-align: center;">Hon är världens vackraste, tillsammans med sin syster.
Ronja älskar verkligen sin lillasyster, även om hon kan vara lite oförsiktig ibland, men det är ju bara oförstånd. Hon vill aldrig göra henne illa medvetet. När Freja tittar mot henne så blir hon jätteglad och utbrister "Hej Freja!", så gulligt! Alltid ska hon pussa god natt och hjälpa till att stoppa in nappen och lyfta henne. Så fort hon gnäller lite så säger Ronja
- "Jag tror att hon är lite hungrig mamma".
Det är så fint att se dem tillsammans och det ska bli så roligt att se dem växa upp tillsammans och när dom börjar leka tillsammans.
Älskade ungar <3
Trötta Freja igårmorse i mammas och pappas säng.
Ännu tröttare för en stund sen här bredvid mig i soffan.
Nu ska jag amma!
Min förlossning + allt som hänt efteråt
Egentligen börjar det hela redan på kvällen den 16/5, då jag började känna regelbundna sammandragningar/förvärkar som jag klockade bara för skojs skull. Dom kom med allt mellan 5 och 9 minuters mellanrum. Absolut inget ont, men det kändes annorlunda än tidigare, så jag antar att detta var vad dom kallar förvärkar eftersom jag hade sammandragningar regelbundet från v 17 ca. I alla fall, detta fortsatte under hela kvällen och även när jag la mig, men jag somnade lätt eftersom det inte gjorde ont. Jag vaknade till (sov ju inte så bra sista veckorna) och kände av nån liten förvärk. På förmiddagen den 17/5 (beräknat förlossningsdatum) fortsatte dom och vi pratade med förlossningen. Åkte in och gjorde en undersökning, och det visade sig att jag var öppen 1 cm och att det var 1 cm kvar av tappen. Jippi, jag hade öppnat mig utan att ha ont! Barnmorskan trodde att det var på gång att starta upp. Vi åkte hem och det lugnade sig lite i magen och kom inte alls lika regelbundet.
På onsdagförmiddag kl 10.30 hade jag en extratid hos barnmorskan på mvc för koll av blodtryck och äggvita. Jag bad henne göra en vaginal undersökning för att se om det hade hänt något mer, och frågade om hon inte kunde hjälpa mig på traven med en hinnsvepning. Sagt och gjort, det gjorde hon och jag var nu öppen 2 cm med mjuka kanter. Hon petade runt där inne och rekommenderade oss att ta en promenad för att få igång det hela. Och vi promenerade och promenerade. Jag kände genast skillnad på förvärkarna, men dom gjorde fortfarande inte ont direkt. Vid 12.30 (när vi hade utforskat sjukhusområdet noga) så ringde jag upp på förlossningen igen och jag var välkommen upp för att kolla om det hade hänt något. Jag blev lagd med ctg och den visade två-tre värkar på tio minuter, men fortfarande knappt kännbart. Tyvärr hade det inte hänt så mycket med öppningen, så barnmorskan drog lite i kanterna där inne. Vi gick därifrån vid 13.30 ca, och genast var det en helt annan karaktär på värkarna, nu var det inte längre FÖRvärkar, utan förlossningsvärkar. Dock inte så starka än. Vi var hungriga och bestämde oss för att åka och äta. Jag slängde i mig maten mellan värkarna. Efter maten åkte vi hem till Carro (Per var på jobbet) och barnen för att få tiden att gå. Ville ju inte åka hem och ha 2,5 mil till sjukhuset, samtidigt som jag inte ville åka upp igen och bli hemskickad. Så vi åkte dit som sagt, och det var bra för då fick jag lite annat att tänka på och så satt jag mest, så värkarna var inte alls farliga. Vid 17 kände jag dock att det gjorde lite ont, och att jag inte ville störa Carro mer, så vi åkte upp till förlossningen IGEN. Vi parkerade utanför förlossningen 17.10, och på en gång när jag började röra på mig och gå, så tilltog värkarna kraftigt och jag började andas mig igenom lite mer. Väl uppe på förlossningen fick vi komma in i ett undersökningsrum och barnmorskan undersökte mig, 4 cm öppen och utplånad cervix. Inskriven 17.23. Jag började få lite halvjobbigt med värkarna nu och ville in i duschen och sätta mig. Strax innan 18 får jag sätta mig i duschen vilket är underbart! Det är mycket lättare att hantera värkarna, precis som förra gången. Lika underbart som jag minns det! Vid tjugo i sju börjar jag få riktigt jobbigt och vi pratar bedövning/smärtlindring. Jag säger att jag helst vill undvika EDA denna gång, så då bestämmer vi det. Barnmorskan vill att jag ska testa lustgas, vilket jag är skeptisk till men ger med mig. Hon gör en vaginal undersökning igen, och jag är nu öppen 7-8 cm. 4 cm på mindre än en timme, bra jobbat Jossan peppar Mats! Nu är dock kruxet att jag fortfarande bara är i ett undersökningsrum (där finns ingen lustgas) och mina värkar kommer ganska tätt. Jag tar en värk, sen snabbar vi oss över till en förlossningssal innan nästa värk. Där får jag testa lustgasen som jag inte gillar, tycker att den stör min koncentration och inte får till ordentligt. Jag blev inte snurrig en enda gång av den. Jaja, skit samma. Jag andades i masken till en början av värkarna men slängde alltid iväg den då värken var som värst för då tyckte jag mest att den var i vägen och störde min koncentration. Hela tiden var Mats med och masserade mitt ryggslut eller bara höll om mig. Funkade även om han bara var där med handen som jag kunde klämma. Klockan är kvart-tio i sju när vi flyttar över till förlossningssalen och jag får testa lustgsen. Här står jag hängd över sängen och försöker hjälpa naturen på traven. Ganska snart börjar jag känna att det trycker neråt något hemskt, och inte långt efter får jag krystkänningar. Då får Mats snabbt som ögat ringa på barnmorskan som inte är där just då. Snabbt upp i sängen och lägga mig, och krystkänningarna som jag nyss hade avtog en smula. I samma veva så får barnmorskan som skrev in mig, en annan förlossning och in kommer världens goaste bästa barnmorska, Gulli. En äldra dam som är såå söt och trygg. Det var även hon som tog hand om oss när vi åkte in förra veckan och inte kände några fosterrörelser, så det var skönt att få ett välbekant ansikte. Hon gör en vaginal undersökning och konstaterar att jag är öppen 10 cm och hon tar hål på hinnorna. En massa klart fint fostervatten forsar ut och nästan i samma sekund kommer krystvärkarna med full kraft. Gulli får springa runt sängen för att hinna med. På första krystvärken känner jag hur hon kommer ner och halvvägs ut med huvudet, där tar dock värken slut och jag måste vänta på nästa med huvudet halvvägs ut. AJ, säger jag bara! Tycker att det känns som 1000 år innan nästa kommer och undersköterskan får vara med och känna mig på magen om jag har värk, för jag vill krysta ändå. Klockan 19.28 får jag krystvärkar, och kl 19.31 är Freja ute, så jag antar att det inte var så länge som jag låg och väntade på värk med huvudet halvvägs ute, men just då kändes det lååångt. Nästa värk kom resten av lilla kroppen (och en del fostervatten som skvätte om på låret och nästan upp på Mats som stod bredvid mig uppe vid huvudet). Så man kan ju säga att krystningen gick snabbt :-D Man kan ju iofs och säga att hela förlossningen gick snabbt, och jag är väldigt glad så här i efterhand att vi åkte från Carro när vi gjorde! Lyckan var TOTAL när jag såg henne komma ut och ligga där innan jag fick upp henne. Jag satt mycket mer upprätt denna gång, så jag såg verkligen när hon kom ut ur slidan, vilket jag inte gjorde med Ronja, för då låg jag mer. Till och med Mats sa att han tittade mer ner denna gång, och att det inte var så äckligt faktiskt. Moderkakan kom ut nästan på en gång och på den satt hinnsäcken som var hel och fin. Gulli visade upp det för oss, och det var riktigt häftigt att se faktiskt. Freja var ren och fin och hade inte alls nästan något fosterfett på sig. Hon var inte riktigt lika snabb att skrika som sin storasyster när hon kom ut, men skrek desto mer senare än vad Ronja gjorde. Gulli tittade om jag hade spruckit, men inte ett dugg. Bara två så revor vid urinröret som var så grunda att dom inte gick att sy. Hon sa att det inte syntes att jag hade fött barn precis, Mats såg också och sa samma sak :-D Det känns att jag inte sprack denna gång, ganska stor skillnad trots att jag inte sprack mycket förra gången heller, bara 4 stygn då. Skönt också att jag inte hade kanyler eller nålar eftersom jag inte hade tagit någon bedövning. Jag kände mig jättepigg på en gång och Freja började snutta på en gång. Vid 22.30 ca får jag hoppa in i duschen. Underbart! Jag som verkligen behövde tvätta håret (det tänkte jag på under en värk på slutet) så det var superhärligt! Jag var inte alls lika blek denna gång som efter förlossningen med Ronja då jag såg ut som ett lik, även om jag mådde bra. Förklaringen till detta fick jag idag när jag fick journalen från förlossningen. Jag förlorade bara 250 ml blod denna gång, i jämförelse med Ronjas förlossningen då jag förlorade 400 ml. Skönt!
Vid 23.30-tiden får vi komma över till BB, och där får vi samma rum och samma säng som vi hade när vi hade fått Ronja :-D Kändes som att det var igår vi var där och allt kändes välbekant.
Dom frågade oss om vi ville ha tidig hemgång, och det ville vi ju så klart om allt var som det skulle dagen efter. Med Ronja fick vi ju stanna tre dygn eftersom jag hade långvarig vatenavgång och då håller dom ju kvar. Men denna gång tyckte vi att det var toppen eftersom vi precis visste när vattnet gick. Tyvärr så hade vi ju inte räknat med gulsoten. Skit också! Då var vi redan så inställda på att få åka hem den 19, så vi blev så besvikna även om vi sätter vår dotter i första rummt. Men man sover ju så kasst i sängarna och det är inte jättekul att dela rum med folk, även om det bara är en sal med två sängar. Men eftersom Freja blev gul tidigt (upptäcktes på morgonen vid 9-tiden) så fick hon flytta ner till neoavdelningen för att sola där. Hon hade även lite lågt blodsocker och var lite kall, så hon lades på värmesäng. Gulsotsvärdet låg precis på gränsen, men dom tar det säkra före det osäkra. Och det är ju skönt, även om man bara vill ta med sig sin lilla bebis och åka hem. Blodsockret har ordnat sig. Anledningen till det hänger ihop med gulsoten. Hon bli trött av gusoten och då orkar hon inte amma/äta så mycket, vilket resulterade i lågt blodsocker. Men det är som sagt bra nu, och jag ammar men pumpar även eftersom hon fortfarande är lite lat. Hon blir även tillmatad med ersättning just pga av gulsoten. Dessutom har inte min mjölk runnit till än (gör väl det imorgon kan jag tro) så det finns inte så mycket att äta och man får jobba om man ska ha något, och det är hon för lat för :-D
Freja flyttade alltså ner hit igår förmiddag, men BB ville inte skriva ut mig pga högt blodtryck. Så jag och Mats sov två våningar upp på BB inatt, och Freja sov här nere. Idag på förmiddagen blev jag dock ÄNTLIGEN utskriven därifrån och vi fick ett familjerum här nere på neoavdelningen. Så himla skönt! Dels att få ett eget rum och slippa dela, men även att få vara på samma ställe som Freja istället för två våningar ifrån varann. Mats åkte dock hem förut för att vara med Ronja och avlasta farmor och farfar, så jag och Freja är solokvist här. Inte så roligt kanske, men jag har ju datorn. En räddare i nöden :-)
Imorgon förmiddag har Freja solat i två dygn och dom ska ta nya blodprover för att kolla värdena. Jag hoppas in i det sista att vi ska få åka hem imorgon, men vill inte hoppas för mycket. Så blev det med den tidiga hemgången :-( Jag vill verkligen hem nu, till Mats och Ronja och till min säng. Hitta våra rutiner och bara få landa i vardagen.
Ronja och farmor var inne och hälsa på idag på eftermiddagen. När Ronja kom in i rummet så satt jag med Freja i famnen och matade henne med kopp. "Hej mamma!" utbrast hon först och halvsprang fram mot mig. Sen såg hon Freja och då sa hon "oj, bebis" och såg glad ut. Genast gick hon fram och ville klappa henne och hon var så försiktig och duktig. Och ville också hjälpa till att mata. Sen sa hon "mamma, du har inte ont i ryggen längre" och klappade på mig. "Ingen bebis i magen längre", sa hon också. Dom förstår mer än vad man tror :-D Sen var hon med och skulle hjälpa till med Freja och så fort hon grät så skulle hon vara med och trösta och klappa. Och hon var så försiktig hela tiden! Och snabbt lärde hon sig att hon heter Freja så klart, och inte Pupp, som hon har sagt att bebisen i magen hette :-D Innan hon och Mats åkte hem så ville hon sitta i fåtöljen och ha Freja i knäet. Gissa om det var en stolt storasyster då?! Bilderna i förra inlägget kanske talar för sig själv :-)
Ojojoj, det blev långt! Om 45 min ska vi mata Freja, sen ska jag försöka sova lite. Håll tummarna hörni att vi får åka hem imorgon!
Freja Helena Axelsson, tillsammans med farmor som hon delar namnet Helena med. Tack farmor, för att du delar med dig ;-)
Älskade Freja
Här var vi fortfarande kvar på förlossningen.
Jag tidigare i hissen på väg ner till neo för att mata lillan.
Amning pågår...
Freja & pappa <3
Det finns fler bilder, men dom ligger på andra kameran och det är så krångligt att ladda över dem. Hinner inte just nu. Jag ska gå ner till Freja nu, amma lite, ta blodsocker och kanske pumpa.
Världens bästa Freja :-)