Man lär så länge man lever
Jag har ju sen ett tag tillbaks klagat på att jag har en ner som kommer ikläm nere i ländryggen, mot svanskotan nästan. Det första man tänker är ju typ ischiasnerven, men jag vet inte vad det är. Men ont gör det i alla fall ibland!
Och idag har jag bittert fått erfara att det är slut med långa promenader... Jag & Ronja gick runt Boberga tillsammans med Maria & Agnes, men det var dumt. Nu har jag fruktansvärt ont! Dels för att jag blir kall, det var halt (man går och spänner sig) och det var helt enkelt för långt. Så det var nog sista gången på ett tag tyvärr, och i synnerhet i den här halkan.
Nu får jag mysa ner mig i soffan med en semla framför Bygglov och House och hoppas att det känns bättre imorgon bitti. Jag har körlektion kl 8, så det blir att ta bussen redan kl 7. Fy vad jobbigt att kliva upp, det känns jobbigt, men jag får sovmorgon på lördag eftersom Mats från och med nu jobbar mina helger då jag känner att jag inte klarar allt på jobbet längre.
Det blir nog ingen shoppingtur till stan med Maria på fredag som det var tänkt. Vi tar det längre fram när vi har barnvakt och kanske liiite mer pengar ;-) Jag ser däremot fram att ses ändå här hemma hos oss eller hos dem. Ronja & Agnes kan leka, föräldrarna fika och prata. DET gillar jag :-)
Att man kan bli så glad av en människa. Jag är så glad att jag har träffat dig Maria. Jag hoppas att vi kan träffas hela familjerna snart och käka och prata.
Nu har jag många nära mig i byn som jag tycker så himla mycket om att umgås med.
Det är livskvalité <3
/Jossan
Kommentarer
Maria
Å jag dig, Josefine! :) KRAM
Trackback