The duktighetssyndrom continues

Det blev en prommis för mig trots allt idag. Mats bangade på träning när han kom hem så jag tog tillfället i akt och stack ut, Boberga idag igen. Haha, det hände något skoj under promenaden som för övrigt blev i beckmörker. Jag gick där och vid utfarten från Ekövägen kommer det ut någon som går kanske 10 meter bakom mig. Och detta är alltså alldeles precis i början nästan, så jag har denna person jagande i hälarna nästan hela tiden. Jag går och slänger några diskreta blickar bakåt med jämna mellanrum för att försöka se vem det är. När jag nästan är framme där man svänger av mot Mysingevägen så saktar jag ner för att personen i fråga ska "köra om", dels för att jag blir fruktansvärt stressad och dels för att jag inte är 100% säker på VAR det är jag ska svänga av (igår gick jag hela vägen ner till Arkösundsvägen) så jag saktar ner farten och låtsas fippla med min ipod. Och då säger personen "jag kör om här" varpå jag lyser personen rakt i ögonen eftersom jag har pannlampan på mig och ser ju då (och hör för den delen) att det är min blivande svärfar! Haha, vad förvånad jag blev och han med tror jag. Vilken tur att du kom, sa jag eftersom jag som sagt inte var riktigt säker på vart jag skulle svänga av i detta nattsvarta mörker. Så vi hade sällskap sista biten. Det var trevligt! Tack för sällskapet Bosse!
Nu luktar det bajsblöja här. Jippi! Snart middag. Mums.

Fridens / Jossan

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback