Idag har pappa fått komma ner till Sundsvalls sjukhus och vi hann med ett litet besök på kvällskvisten.
Han satt i dagrummet och tittade på tv när vi kom. När vi först kom in så stirrade han bara på oss med stora ögon och tom blick. Lite obehagligt faktiskt. Vi frågade om han kände igen oss och först gjorde han inte det. Men efter nån minut sa han att han trodde att han kände igen oss, och sen släppte det. Sen var han mer som vanligt och pratade så gott han kan. Han ville känna på flickorna och när besöket var slut och vi skulle rulla in honom på salen så fick Freja sitta i morfars knä och åka rullstol.
Jag märker ju liksom att det är pappa i gester och sättet han pratar på, men han är lite avtrubbad. Men det kommer att bli bra, det känner jag på mig!
Vi väntar nu på svar om tumören var god eller elakartad.
Skönt att få träffa honom, men han blir fort trött så klart. Vi ska åka upp till sjukhuset imorgon eftermiddag också. Gäller att ta tillvara på tiden nu innan vi rullar söderut igen på onsdag. Efter morgondagens besök hos pappa ska vi åka in till Sundsvall och äta på stans (och kanske Sveriges) godaste chinarestaurang tillsammans med farbror Linda.

Älskade pappa pirat! Lappen är för att minska dubbelseendet. Ronja tyckte att han såg rolig ut :-) Dubbelseendet kommer att lägga sig om ett par veckor när ödemet i huvudet har gått ner.