Gnällfredag
Jag har sår i öronen och tålamodet tryter. Ronja har gnällt NON STOP sen jag hämtade henne på dagis vid strax efter 14. Sådant är sannerligen tålamodsprövande ska ni veta...
Nyss blev jag till slut riktigt arg på henne, men nu är hon så klart jättego och snäll när hon äntligen slutat gnälla och gråta. Då är det väldigt svårt att komma ihåg vad det var man blev så arg på för 10 minuter sedan.
Skönt är det i alla fall att det är fredag och vi är lediga i helgen. Helgen är dock fullbokad, men bara med trevliga saker :-)
Imorgon kommer som sagt Tessa och Micke ut för julbak. Ronja älskar Micke, och Vira med för den delen, så för henne är dagen gjord. Stackars gudmor Tessa får se sig besegrad av sin sambo då Ronja bara pratar med/om Micke. Då är ju han mallig i alla fall :-D
Det är så roligt nu när dom kommer för Ronja pratar och styr runt så mycket. Ett tag sa hon ju inte ett pip när dom kom och ville bara sitta hos mig. Men nu minns hon dem mellan gångerna, och vi pratar mycket om dem när vi inte ses. Just för att hon inte ska glömma bort, det är så trist! Överhuvudtaget så pratar hon ju så mycket nu. Det bara flyger ut nya ord varje dag. Man kan verkligen ha en konversation med henne (om hon är på rätt humör) och hon bygger så fina meningar. Fick även höra från Margot på dagis att hon pratar mycket på dagarna också. Linda sa idag när jag hämtade henne att hon är så duktig på att göra saker själv. Går och hämtar mat själv och fixar och donar. Nu är skkrikomaten igång här igen för att jag sa ifrån. Hon tål ingenting, och allra helst inte när man säger nej till nåt. Men hon måste ju lära sig, så det är bara att stå ut antar jag. Man undrar ju hur det kommer att bli när bebisen kommer i vår. Undra hur hon kommer att reagera? Man hör ju om svartsjuka och syskon som går flera steg tillbaks i utvecklingen för att dom vill vara som det yngre syskonet.
Ronja har väldigt svårt att förstå orden "jag vill inte", men jag antar att det är vanligt i den här åldern. Dom har ju inte riktigt lärt sig empati än.
Ronja har sin kille på förskolan också, Isac heter han. Han är äldre än Ronja, ett par år tror jag faktiskt men kärlek vet inte åldersgränser när dom är så här små och han är så förtjust i henne. alltid när jag kommer och hämtar henne och vi håller på att klä på oss så kommer han och ska säga hejdå och krama henne och ta på henne. Ronja pratar en del om Isac också, men hon är ju yngre så hon fattar nog inte riktigt. Häromdagen sa hon att hon skulle ge Isac en bamsekram och en bamsepuss. Gulligt!
Nä, det är väl bäst att försöka få något vettigt ur gnäll-Ronja här... Slänger in en bild från för en stund sen (när hon faktiskt var glad en stund) när hon åt pannkaka.
Later.
Kommentarer
Trackback